Petra Carlstrand

Tjenamors. 

Kom hem från VPLM för en stund sedan. Det var hemskt, jobbigt och med mycket snor & tårar. Fast nu i efterhand känns det ändå okej tror jag (har inte hunnit känna efter så mycket, jag är uppe i varv så gott som ännu). Men en sak är jag säker på - det var bra att mamma var med mig. Jag hade inte klarat det utan henne vid min sida, faktiskt.

Det var i princip fullt i rummet.. Min behandlare, läkare, terapeut, mamma, jag och sen en som var med min behandlare på praktik. Det kändes helt olustigt att det var fem stycken som satt där och glodde, lyssnade och prata om MIG. Att vara i centrum är inte min grej och har inte varit på ett par år. Annat var det innan man slutade högstadiet, då ville man ju synas och höras. Men skitsamma nu. Det är ju som det är just nu och det kan nog bara bli bättre. Mål har satts upp och jag har berättat saker jag vägrat så länge nu. Det har släppts en av hundra stenar från hjärtat känns det som.

  
min familj ♥ posted lappar (jag har alla möjliga smeknamn för tillfället, Lilla 3, lilla P, pepa, petris, petrus..)

Nu ska jag sätta på hög musik, städa lägenheten och sen fixa lunch.
Elins paket ska även bli klar har jag bestämt. Hon är för övrigt nyfiken i en strut ;) mohaha.
Det får hon allt vara tycker jag! För imorgon är det bara två veckor kvar tills vi fyller 19 ♥