Nattångestuggla
vaaaaaaaaarför kan denhär kvälls/nattångesten ALDRIG ge sig?
det spelar ingen-jävla-roll längre vad, när eller hur jag äter?
- den kommer ändå alltid som ett brev på posten varenda gång
jag ska lägga mig ner och försöka sova. 
inte ens sömntabletterna hjälper när jag är ensam -.-
det är vid sånnahär tillfällen jag önskar jag föddes imorgon & inte för 18 år sedan.
tänk att vara en liten bebis, utan problem, ångest och som inte känner en massa
misslyckande och ivägen-känslor hela tiden? det hade varit rätt skönt måste jag säga.
Nu elika med: försök numero 3 att lägga mig och varva ner med musik i öronen.
Hoppas ni sover gott finisar ♥
gullefjuun..
önskar det räckte med att du visste att du var mager, och alla dina tjockiskänslor inte egentligen existerar.. men jag tror tyvärr att du har något annat du oroar dig för, du måste komma på vad vi ska göra för att få dig att känna dig bättre, såhär kan du ju inte må när du är ensam! kan du prata med honom, jag tror verkligen det skulle kännas bättre för dig.. och du, jag saknar dig också hjärtat, ledsen att du är ledsen, men jag är stolt över vad du åstadkommer dagligen <3
puss bästis!
Förstår hur det känns! men stå på dig, äs förtjänar inte att han får hela dina nätter.
Hur mår du idag?
kramar
Kämpa på gumman, det kommer att släppa, det vet jag. Du är helt fantastisk!
Puss<3
