Rätt mörkt
vad gör man när man inte ser någon vilja att finnas kvar längre? och istället för att känna sig stor som en valross 24 timmar om dygnet, vilja sjunka-under-jorden?
vad gör man när allt känns hopplöst? eller när allt ÄR hopplöst?
jag bara undrar liksom.. för hos mig.. finns det ingen vilja eller något hopp alls kvar.
Petra, snälla hjärtis <3 Jag älskar dig så himla mycket och jag vet vad du är kapabel till. Jag vet att den kämparglöden finns inom dig och att livsgnistan kommer komma tillbaka. För vet du vad?
Jag följer dig vart du än går och tillsammans kan vi klara allt, eller hur? <3
Vi måste fortsätta kämpa ändå.. <3
Petris, då ska du tänka på alla goda människor som finns runt omkring dig, som bryr sig om dig. Du ska tänka på din familj, på denise, ja på alla som vill dig gott.
Jag vet att du kan fixa det här gumman, det kanske ser mörkt ut nu, men du har sett ljuset förut - så varför kan du inte göra det igen?
Puss<3
Man hittar andningen, slänger ner fiskjäveln i sjön, tar upp viljan ur bakfickan, erkänner att i sveriga finns det inga valrossar och letar fram hoppet som jag vet finns där. Kämpa vidare gör man också finis<3
Massor av bamsekramar<3
ta ett djupt andetag och nöj dig med att bara vara. Även om det inte känns så, så kommer det bttre dagar men man måste bara ge det tid. Trösta dig med tanken att det kan i alla fall inte bli värre, så om du bara står ut i det som är just nu så blir det (om ens en liten skit gnutta..) bara bättre..!! Ta hjälp av din omgivning och bara var, det räcker och är bra nog Petra, precis som jag kan tänka mig att just DU är. styrke kramar
Pernilla, eftersom du inte hade någon blogg så får jag svara på din kommentar här (om du nu ser den?) :)
Tack för dina fina ord, dom värmde ska du veta!
En sån kommentar, var nog det en Petra behövde.
och du? har du lust så får du gärna maila mig lite info om vem du är?:) nyfiken i liten strut nu ju..
KRAMAR!
