Petra Carlstrand

hujedamej. Tre bullar i min mage, jo man tackar :s Jäkla mamma som ska baka så goda bullar?!
Dör ju lite nu. Men vad gör det om hundra år? Fick iallafall fejjan-pratat med fina emma innan.
Måste bara säga att vilken fin tjej hon verkar vara alltså! Hoppas för allt i världen att allt går
som det ska så vi kan ses i Götet snart!

Nu blir det sömnis innan jag dödar mig själv med en...bulle i ögat? (näfyfabian, jag vill inte ens höra ordet BULLE något mer idag!!!) Snacka om att min mage är i 7:e månaden alltså. Herregussan. 

Vet ni vad jag har tänkt på förresten? Nu när mitt liv (fortfarande) kretsar kring mat, tjock och elefantskittankar och känslor.. Vad kretsar det kring då när man är frisk? Vänner har jag ju och en rasande bra familj som för det mesta verkligen bryr sig, även om jag.. är som jag är. 

Detta kanske är jag, den "nya" Petran, fast hon som har funnits nu i snart två år. Jag minns inte hur det var innan, när jag var frisk. Jag kommer inte ihåg hur det var att inte få ångest eller dåligt samvete över det jag åt.
Hur var det egentligen?

Tänk er en ljus ostmacka med ett normalt lager smör under. Eller ett stort glas mjölk som jag i princip kunde halsa när jag kom hem från skolan? Eller att ta friheten och värma den där panpizzan efter skolan som jag faktiskt tyckte om. och inte funderade något över. Äpple hit och äpple dit. För mycket för lite..? Antingen eller. Tröttsamt. 

Hur som helst så vet jag inte vem jag borde vara eller vem jag kommer att bli när jag blir fri ifrån denhär skiten. Kanske är det bäst att inte fundera över det? att inte veta eller tänka på det alls. Jag kanske blir en bra människa en vacker dag. Någon som folk ser upp till och inte bara stirrar på och tänker "äcklig, fet och ful".
Det är såklart vad JAG tänker och känner när jag är bland folk. Jag passar helt enkelt inte in. Typ.

Det var väll allt från nattsuddarN aka petranittonårsomkännersigsomenfetko.