Here to stay for a while
Fina fina ni..
Jag kunde inte låta bli att bli glad över era kommentarer i detta inlägget.
Att jag skulle bli saknad, hade jag inte en tanke om.. jag menar.. det är ju bara..jag? ynkligapetra som tror hon kan göra fred på jorden? insåg just att jag kanske..
..med minsta (o)möjliga lilla tanke, att jag kanske betyder något för världen.
Jag kanske inte alls är så misslyckad, värdelös och ivägen som mitt huvud hela tiden försöker intala mig?
Jag hade en dipp igår, som tyvärr blir fler och fler.. Nej, det är inte maten som är det största problemet just nu.
Även om mamma har börjat tjata och gnata på mig, jag behöver det, det kan jag ärligt talat hålla med om.
Men jag KAN om jag VILL, det har jag bevisat för alla nu, även för mig själv. Att jag är rädd för vad som väntar runt hörnet, det är en annan femma och något som inte kan förändras över en natt, som jag alltid hoppats på.
Kommer ni ihåg när ni var mindre och la pussel?
Ni vet dendär känslan när man hittar dom rätta bitarna som passar ihop? jag kan känna den, varje dag. För varje dag som går så hittar jag en pusselbit. En bit som leder till den andra. Jag hittar min motivation och styrka.
Även om det känns som att pusslet ena dagen består av 1000 olika bitar med samma färg och form, och som inte passar alls, så går det att tillslut få ihop det.
Jag lovar att hittar ni viljan, styrkan och det mod ni innerst inne har, så kommer ni göra det.
Jag stannar, ett tag till. Ni är så fina ♥
