Typiskt
Det gör riktigt jävla ont i mig. Att inte ens orka träffa sin bästa vän på hennes 18års-dag, utan ligga hemma och deppa sönder istället. Jääääätte kul liv justnu, verkligen. Vem ska man skylla på om inte denhär äckliga depressionen som är värre än någonsin. Petar man på mig så bryter jag ihop. Jag känner ingen livsglöd idag.
Saknar Denise, saknar min klasskompisar, saknar min pojkvän, saknar ett liv där lusten finns.
Farmor och Farfar var här en stund innan. Världens socialaste barnbarn har dom. Satt mest i mina egna tankar och löste sudoku. Fast det var mysigt ändå. Alltid kul att se dom, det är inte så ofta nämligen.
Fyfan vad skönt det vore om man kunde trolla. Jag vill vara glad över det jag har. Blir fan frustrerad när det känns såhär pissigt. Dethär är inte jag. Petra. Jag är glad, flummig och positivt inställd till livet. Hallå Petruus vart äru??!??"?"??!?!
Imorgon tänker jag i vartfall gå till skolan. Vi börjar tio och ska vara i kombihallen och kolla på en fotbollsturnering. Hur ansträngande? Inte värre än att behöva ta sig ur sängen iallafall. Nattinatti!
Önskar så att du kunde få leva det där livet du förtjänar att leva, det där fina, glada, underbara. Det livet väntar på dig, det lovar jag, ge inte upp. Ge upp för ett tag, men ge inte upp totalt.
Kramar
Vilken skitdag.. hur är det nu, bryt ihop och börja om. Eller något åt det hållet. Det finns säkert tusen positiva klycshor att dra till med men jag brukar själv hata dom när allt är skit så jag låter bli. Ibland måste skitdagar bara få vara skitdagar.
Haha, här sitter vi då och fegar för mediciner som typ är utan biverkningar samtidigt som vi har tyckt att det är ok att låta bli att äta=p Märkliga barn!
tänker på dig <3
