Acceptera petra, ACCEPTERA DÅ FÖRHELVETE.
Man kaaaaaaan inte stå still på samma vikt vecka efter vecka, det är omöjligt.
När ska man börja kunna acceptera att det kan variera kilo upp vs. kilo ner från dag till dag?
Samtalet gick..okej. Det var jobbigt, men gav mig kanske kanske en liten puff att våga stå ut?
ettfakkinkilosätterspårihuvudet.
Det känns förjävligt och tungt just nu. Men jag vet att det inte blir bättre av att älta dessa sjuka tankarna
om och om igen. Jag är dålig, jag är äcklig, jag är fet, jag är ful, jag är ivägen. FINE liksom.
Jag kanske är det. MEN då får jag också acceptera att man kanske inte kan bli helt perfekt.
Finns det någon människa helt utan brister? Jag tror inte det.
Våga ta plats, våga stå ut & våga må bra - word by A.
du klarar det vännen.
och du är varken fet, dålig, äcklig, ful eller i vägen.
du är smal, bra, fin, och folk bryr sig om dig ! <3
sv:
jo antar det..
okej jag tror jag fattar, men du är INTE i vägen !
kramisar !
DU KLARAR DETTA <3<3<3<3<3
Borde trycka upp en tröja " Tänk om, tänk rätt" så kan jag ha den varje gång det känns extra vidrigt...
Alla samtal kan ju inte vara kanon.. jag har haft samtalskontakt i fem års tid och har upplevt dom flesta sortens samtal, alltifrån dom som nästna känns som dom förändrar livet (en kvart iaf=P) till dom där jag mer eller mindre tigit i 45 minuter eftersom jag blivit sårad, arg och ledsen av det som sagts.. eller att ingen av oss haft något att komma med.
Acceptans är.. det känns lite som att leta efter en nål i en höstack när man söker den men den måste ju ligga där någonstans och förr eller senare borde ma nspringa på den?
