Petra Carlstrand

TjenareeeeeN!

Det var ett tag sen, eh typ två dagar? Jag har saknat er, troet eller ej. Även om jag inte kommenterar eller svarar på kommentarer så följer jag era fina bloggar ändå. Är inne i ett lyckorus med kärleken som är starkare än någonsin. Jag har verkligen världens finaste pojkvän. Jag trodde aldrig att jag var värd dig, men du får mig att känna mig som den mest betydande.

Snacka om att han kommer bota min sjukdom. Med honom lever jag. På riktigt. Jag skiter i hur feta min lår är, jag skiter totalt i om jag druckit ett vanligt glas cola istället för light eller om jag äter ost på mackan istället för leverpastej, jag skiter i om vi ligger och myser en hel dag utan att röra en fena. Jag får fina kommentarer hela tiden och han visar verkligen att jag duger som jag är. Jag behöver inte vara ett benrangel för att bli älskad. Han stöttar mig i allt, utan att ens vara medveten om det. Underbart! Är det dethär som kallas för lycka? Jag älskar det, jag älskar dig Christian ♥ 


annars då? ÅH. Jag saknar inte ätstörningen ett skit. Jag vill leva livet nu NU NUUUUU!
Även om jag kommer få dippar så kommer jag absolut att resa på mig igen, snabbt.