.
vad kul att det var en som reagerade på förra inlägget iallafall. Älskade Tovelisa.
Det är ett trött öga eftersom jag är trött trött trött..trött. just nu. Även om glimten finns där dvs hoppet,
så ser man ganska så väl utan att ens se en kropp, hur man mår. Jag vill inte tycka synd om mig själv,
det är inte därför jag skriver. Jag vill bara få andra att också inse att det inte bara(men har självklart en stor inverkan) handlar om kroppen. Insidan, inställning, motivation, styrka, kärlek.. allt det betyder också.
jag kämpar på även om det är tufft ibland, jag ger aldrig upp och det hoppas jag inte ni heller gör ♥
Precis, för jag minns så väl, när jag hade gått upp en del i vikt, jag åt "mer", och därav hjärntvättade mig själv att det var "bättre". Jag menar, ärligt talat, nu när jag tänker på det, NEEEEEEEJ det var inte ens bättre.. jag hade bara bytt ut tvångsbeteenden mot varandra och jag åt ca 500 kcal mer om dagen.. det är inte bättre, trots att min kropp utåt sett visade att det skulle kunna vara det.
du har så himla rätt, men jag vet att vi kan klara det här, om vi inte blir helt återställda och faller inom benämningen "helt friskförklarad" så kan vi ju få det så himla mycket bättre. Ångest en gång i månaden, eller kanske mer sällan än så, är väl hej så mycket bättre än dygnet runt? Tänk Petrus, du kommer kunna sova, äta godis och sova på det (hehe alltså, efter.. inte bokstavligen PÅ godiset.. eh u know), fika och välja nån kalorihaltigdryck till kakan och gilla det, sluta upp med all pepsi max (för det dämpar ju hungern, hur lite vi än vill inse det..).. OSV.. jag talar inte bara för dig, utan även för mig själv. Jag känner igen mig i mycket.. kanske dags att telefonka lite snart ellöör?
PUSSEN
