Suck på mig själv suck suck suck

jag känner mig ensam, så ensam så det nästan gör ont faktiskt.
vad gör jag här, om jag ändå bara mår dåligt av att vara själv?

ångesten är skyhög fortfarande och jag tror det blir en pling hem till mammsen strax
för att prata lite medans jag lagar mat.. ja jösses så löjligt egentligen..
"petra 18 år här, men kan INTE laga mat till sig själv.."

MEN. har jag bestämt mig för att klara detta så ska det fan gå bra!

petris är inte den första som ger sig. you know :)
HIHI. åh vad jag älskar när ångesten övergår i nervöst fnitter ;)

opassande men dock så fin bild. Grekland 2008 ♥

Jag vet inte längre..

Hej..

ledsen men jag mår skithåligt. dagen har bjudit på gråt, panik, skratt och en massa kärlek.
den började kanske inte så jätte bra med typ sjutton klädbyten. Jag tog tillslut min gråa "säkra" kofta.
men tror ni inte jag känner mig enorm i den med? JO. minst sagt. jag trodde jag skulle dö ett tag.
tjock-tankar + kännslorna har vallat över mig HELA DAGEN. frukosten imorse gav mig inte lite ångest.
jag gick runt i skolan, flera rundor med ångesten upp i öronen. Jag tog mig samman, gick till min
svenska och satt i min egna lilla värld. jag reagerade inte ens när min lärare ropade på mig?
så jävla misslyckad. inte nog med att jag satt där och kände mig stor som en elefant, så lyckas jag
inte ens koncentrera mig på lektionen? 

jag bet ihop iallafall och klarade mig utan att skämma ut mig med ett storböl i klassrummet. 
Tog mg till matten, räknade ett tal, gav upp och kände mig misslyckad igen. jag fattade INGENTING.
Mentorstid efter den i en halv timme, sen cyklade jag hem fort som f-a-n. sa hej och hejdå till mamma
som skulle åka och träna. fick panik, ångest och pladask ligger en hysterisk petra på golvet o skakar. 
roligt liv man har alltså.

som tur var visste jag att den skulle bli bättre. för klockan tolv cyklade jag in till stan med ett svullet 
ansikte efter all gråt och hysterik och mötte upp min älskade Denise för att sedan gå till sandys för en lunch. opepp kan man ju säga att petris var.. men. jag hade lovat mig själv och Denise att vi båda skulle äta wraps med tonfiskröra i. ni vet sån geggig? Sagt och gjort. ångest? som fan. men det var det värt, faktiskt. 

jahapp. en något gladare petris och en sötdenise träffade sen sötjosefine och tog en fika. 
Ja eftersom dagen var som den är så körde jag på ett "säkert kort" - kärleksmumsen.
Den var god, men förde även med sig en enorm ångest när jag sen cyklade hemåt. 

alltså. vad sägs som att uttrota denhär äckelsjukdomen? spotta på den?
trampa på den? bränna den i helvetet? jag är så inihelvetestrött på att inte 
vilja leva längre. förstår ni då hur jävla mycket dethär tär på mig?
varenda eviga dag. 

lite bilder från dagen btw..

världens bästa Denise ♥

wraps med tonfiskröra. och den såg godare ut i verkligheten konstaterade vi båda två.

Denise & josse ♥

jag skulle köpa en väckarklocka eftersom mitt mobil larm verkar stänga av sig själv.
Denise fick syn på denna och tyckte absolut jag skulle köpa den ;) vacker vacker!
synd bara att den inte funkade.

rea tröja. tröstköptes. mumms säger petra, blää säger plånboken.





 

I really try, but it´s harder than I thought. I am just saying it.

idag är en dag som jag aldrig vill återuppleva. förmiddagen har varit hemsk rent ut sagt.
den började bra när jag vaknade upp hos min älskade storasyster, fick i mig frukost och sen
tog vi följe till min tandläkare. där allt vände.

om jag skulle skrivit hur jag känner mig nu så hade inte ett a4 räckt.
jag bröt ihop totalt när jag kom hem och när min stackars mamma (som är hemma och sjukskriven helt nu)
försökte trösta mig så blev det bara ännu värre. tårarna sprutade och jag var allmänt hysterisk.

jag försökte få fram hur jävla värdelöst jag tycker mitt liv är just nu och att ingenting funkar.
hur dåligt det går i skolan, hur fet och äcklig jag känner mig hela tiden och vilken värdelös dotter jag är.
mamma blev upprörd när hon inte förstog vad jag sa när jag började hyperventilera om vart annat men
försökte verkligen trösta mig. jag älskar min mamma, hon är den bästa som finns och jag skulle göra
vad som helst för att hon ska bli frisk och må bra. jag skulle också gjort vad som helst för att jag ska bli
fri från denna sjukdomen eftersom jag vet att den påverkar hela min familj. jag skulle ju bara bli smal?
jo men visst. vad fick man på köpet? ingen ork, ingen livslust, inget förtroende och INGET LIV.

bara en avmagrad kropp.

& helt ärligt så är det så inte värt det.
svält löser ingenting, det får dig inte att må bättre som alla nog intalade sig från första början?

den som verkligen vill vara levande död,
varsågod! sluta äta, tyna bort och förstör ditt liv.
det är ditt val men jag hoppas inte du väljer det.

så vad gör vi? jo. vi sparkar på ana.

 


Nyare inlägg
RSS 2.0